Never Let Me Go

Nu ska jag ha lite påskmys med Claes.

Leon ska få sig ett grisöra och ett ben.

Cheers

East, west, home's best!

Har nu hunnit vara hemma några dagar från Prag-resan. Resväskan är uppackad, de andra brudarnas grejer är levererade till deras place och jag försöker landa. Började med att jobba tre dagar direkt efter resan, gotta' make some money! Tänkte dock inte skriva allt om Prag ikväll, tar detta en annan kväll.

Vänner finns för att boosta varandra.

Har hunnit repa ikväll, umgås med några av mina finaste och fått många varma kramar. Nu ska jag vila, för att jag kan. Det finns gitarriff att övas på och konst att skapa!

Spirit Day

Idag, 19e oktober är det Spirit Day.

Måste säga att det är väldigt lite prat om denna dag. Kan visserligen bero på att den inte firats i så många år ännu, men jag kan ändå tycka att det är ett så pass hett ämne.

Spirit Day startade är 2010 och är en manifestation som stöd för mobbade ungdomar, i synnerhet HBT-ungdomar runt om i världen. Man klär sig i något lila och visar sin ståndpunkt - att man inte tänker tolerera diskriminering eller mobbning och allas lika rätt och värde, oavsett sexuell läggning.

Jag är ingen politiskt insatt person och jag har aldrig haft som avsikt att blogga i syfte att sprida mina åsikter world wide, men detta är något som känns nära för mig och som jag faktiskt har en drivkraft för. Att vi idag, 2012, inte har kommit längre i HBT-frågor, är för mig skrämmande. När blev Bög ett skälsord? Och varför används det fortfarande allt för ofta i denna mening? Sedan, min uppfattning är väl att man blir kär i en människa och inte ett könsorgan. Eller? Har jag missuppfattat någonting?

För er som missat det så visar svt för tillfället Jonas Gardells serie "Torka Aldrig Tårar Utan Handskar". Jag ser den. Och gråter. Mycket. Dels för att det är en väldigt gripande historia, men även för att jag blir så chockad över hur små steg samhället tagit från 80-talet till idag, 30 år senare. Hur förtryck och alienation fortfarande förknippas med homosexualitet. Det gör mig upprörd.

Nå, nu ska jag sluta propagera, istället ska vi vara glada för allt som faktiskt går åt rätt håll. Så, om ni missat det, släng på er något lila och höj rösten för Spirit Day!

Vill ni läsa mer om Spirit Day kan ni kolla dessa länkar:
http://www.glaad.org/spiritday
http://en.wikipedia.org/wiki/Spirit_Day



Gå ut, var er själva och var stolta, oavsett vilka ni är. För människor är vi allihop.

The Temples - Art

Har gjort ett ryck och målat. Fick denna idé för ett tag sedan och här om dagen kom jag till skott med att färdigställa dessa två tavlor. Gillade konceptet och det kan hända att det kommer fler i samma anda.

Dessa är gjorda som en hyllning till kvinnor runt om i världen. Vi är alla vackra på vårt egna sätt och varför inte gestalta något som så starkt förknippas med en kvinna, men att göra det i en liten annan touch?

Material: 
Akvarellpapper stl A5
Kaffe
Flytande tusch


Om någon skulle vara intresserad av en tavla i "Temples"-serien och/eller har en idé på ytterligare en variant av dessa, så hör gärna av er. (Ber om ursäkt att bilderna inte är bättre, tavlorna är tydligare IRL)

The Temple

The Temple's Guardian

Slumber Party

Ibland har livets hårda skola nya saker att lära oss, som den helt slumpartat kastar in i våra liv.
Det kan vara allt ifrån små till stora saker som vi själva måste hitta vägen för att ta oss förbi. Visst, det finns alltid undantag för en del, sådana där det mesta kommer serverat. Men alla har vi våra olika problem lika fullt, ingen slipper undan.

Jag tänker mycket, jag är sådan som person, och ibland dyker det upp saker i min, eller i  mina vänners, väg som kan få kugghjulen att snurra några extra varv.

Vi får erfara saker, upptäcker, löser problem och vi lär oss.

Men mitt upp i all det där kan livet vara riktigt bra, särskilt sådana där små guldkorn som man kan bevara i minnesbanken och tänka på när allt känns grått. Nu ska jag snart iväg till en sådan händelse. Jag ska på pyjamasparty med några av mina käraste vänner, mina bandmedlemmar i Them Legs.

You heard me, I'm gonna' go to a slumber party with some freakin' hot chicks! DAMN I'm good.




See ya!

Moving On

Nu är det såhär att vi har idag Officiellt packat ihop oss ur Björkgården 1
och flyttat hem till våra föräldrar igen. 1a juni och läsåret är slut.

Självklart är det blandade känslor inför detta. Vårt rum känns verkligen som Vårt rum och det är vemodigt att lämna det och veta att man inte kommer att bo där något mer, inget mer slit i skolans lilla gym, inga fler filmkvällar eller bara sjukt nice häng inne på någons rum, för att inte glömma alla spontana pratstunder i köket.

Jag har lärt mig mycket och utvecklats väldigt mycket som sångare under mitt år vid Afrolinjen och kommer att ta detta med mig. Under året har mycket hänt, bra och dåligt. Ett stort plus är alla fina vänner man fått lära känna och så hittade jag ju Claes där, ännu en faktor som gör det trist att flytta. Man kommer inte gå och äta frukost tillsammans allihop och det blir ingen självklarhet att inte somna ensam. Men, vi ska försöka hitta oss något eget närmare hösten, tids nog så.

Men det är även skönt att vara hemma, har saknat att kunna spontanträffa mina vänner hemifrån och att få vara med Leon. Detta ska få en vändning i sommar tänkte jag. Mer vänner, rep och mys med de jag älskar.

Helgens projekt blir att försöka komma ikapp med bloggandet och Främst att rensa min garderob, det är helt galet! Hur kan man ha såhär mycket kläder? Om någon vill komma på loppis hos mig, säg till!

Packning och städning pågår

 

 

 

 

Afrolinjen 2011-2012

Ja, jag är kär i dig.

Forever 21

Så var man myndig, även i staterna!

Detta år var min födelsedag en tisdag, samma tisdag som vi skulle göra vårt sista musikcafé med klassen. Måste säga att det var rätt nice, några av mina närmsta kunde komma dit, lyssna, fika och säga grattis. Tänkte dra en lite kortare resumé av dagen med hjälp av bilder.

Jag och Christoffer fyller år med endast 2 dagars mellanrum så vi hade ett litet paketutbyte. Fick ett svart nagellack!

 

 

Maaaaaah!

 

Om någon nu (mot förmodan) skulle ha missat det så var det inte bara så att jag fyllde år den 15e maj, den dagen släpptes även ett sjukt efterlängtat spel som heter Diablo III.

Claes och Mattias hade förhandsbokat spelet, själv var jag för fattig, och jag visste att de laddade som bara den inför releasen. Vid lunchtid ser jag hur postbilen anländer till skolan. Tänkte då att jag skulle svänga förbi postfacken för att se om spelen låg där då Claes och Mattias redan satt i matsalen.
Men nej, det var tomt i postfacken.
Vidarebefordrar denna information till två killar som blir sjukt bittra och besvikna. Sura miner, mummel om fördröjningar i frakten osv... Även om jag flinade åt detta tyckte jag lite synd om dem.

Väl inne på rummet blir jag tillsagd att gå in på toan, stänga dörren och sjunga starkt. Jag förstod givetvis att något var i görningen, men inte hade jag anat detta. 

När jag blir utsläppt får jag gå på skattjakt med något skeva beskrivningar från en viss pojkvän. Ganska snart förstår jag att det bränns vid sängen och när jag sliter undan täcket, vad får jag se? Tre stycken exemplar av Diablo III! Tre stycken! Jag blev inte bara grundlurad utan även överraskad med en fin present från två fina killar. Tack kära ni! Detta är historien om hur jag kunde vara med i striden mot Belial, Azmodan och Diablo.

Vi hann med att steka i solen

Dålig kvalité på fotot, men denna sjukt snygga akvarell fick jag av finaste Anna. Älskar den! :D

Av Desiree har jag fått en riktig mys-påse fylld med badbomber, lotion och ett nagellack. Tack vännen!

Hur snygg är inte denna?! Tack Tina! Ljushållare från PartyLite

Förutom det som syns på bild har jag fått lite smått och gott och framförallt pengar som jag ska låta användas till nya glasögon. Det är på tiden! Har hunnit nöta sönder ett av de gamla, så en uppfräschning är på sin plats.

Sen har jag bestämt att 21 är en bra ålder, så nästa år fyller jag det igen. Så ni alla kommer ihåg detta.

Give?

När vi spelade med kören i Haparanda hann vi göra en riktig power-runda inne på IKEA i ca 30 minuter. Köpte med mig en liten present hem till min fyrbenta pojke.

Vet inte vad ni säger, någon som ser längtande ut efter att få leka med nallen?

Pretty Please?

For Every Child

 Den här bloggposten vaccinerar 95 barn

Just nu söker UNICEF en hälsospecialist till konfliktområden i Afghanistan. I tjänsten ingår bland annat att massvaccinera miljontals barn mot stelkramp, polio och mässling.
Jag skulle gärna ta mig an uppdraget, men eftersom jag inte kommer loss så publicerar jag den här bloggposten istället. Då vaccinerar jag nämligen 95 barn runtom i världen mot stelkramp tillsammans med Apotek Hjärtat. Det är också bra.

Jag är med UNICEF i kampen för varenda unge. Vill du också vara med och förändra barns liv? Bli Världsförälder här: unicef.se/bli-varldsforalder. För 100 kronor i månaden är du med och ser  till att barn över hela världen får vaccin, medicin, rent vatten och utbildning.

Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten under kampanjen så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial på unicef.se/sprid-budskapet/bloggkampanj (kampanjen gäller 16 april-13 maj eller upp till 5000 blogginlägg)

A Pearl for My Mum

Tänkte att det var dags att lägga upp en bild på min axel. Har trots allt skapat en kategori för tatueringar och dylikt, så varför inte använda den?

Den 11e Oktober i höstas (2011) hade jag min tid bokad hos Robert, No Remorse Tattoo, i Piteå. Pirrig och fylld av förväntan kom jag dit på morgonen redo för sittningen. Kajsa slöt upp hos mig efter ett tag och var sällskap. Några timmar senare hade ett vackert konstverk tagit plats på min vänstra axel/överarm. Är galet nöjd med resultatet och det är ett bra jobb. Sittningen gick dessutom väldigt bra, lite öm var man på slutet men inte särskilt.

Motivet kom upp som en idé för någon sommar sen. Rosor är klassiska och tidlösa och jag har länge varit en sucker för ornamentals. Även om jag är blek i naturen så vill jag gärna till stor del hålla mina tatueringar i black'n'grey och det är bara av personlig preferens. Pärlan, som man kan skymta under kronbladen är en symbol för mig och min mamma. Vi båda heter nämligen Märit, vilket betyder pärla. Vill gärna ha små, diskreta tributes för mina nära och kära och detta var en till min mamma.

Detta är alltså min första lite större tatuering, och fler ska det bli!

The Band

Äntligen, efter ett års planerande (no kidding, vi har pratat om det i drygt ett år) gick till slut första officiella repet av stapeln.

Partyrockbandet Them Legs är nu ett officiellt faktum och vi har genomfört vårt första rep med alla medlemmar närvarande och i riktig bandsättning. Tidigare har vi tittat på någon låt och försökt repa akustiskt, men har då tyvärr inte kunnat vara alla närvarande eftersom vi är utspridda över tre städer för närvarande. Men nu var vi fulltaliga och kunde koppla upp oss elektriskt.

Sjukt taggad klev jag på bussen med Scärry i Luleå och vi begav oss till Piteå för att möta upp med Linnéy och Kääjkov och dra till repan. Väl framme packar vi upp oss, stämmer och bestämmer oss för att värma upp med en cover vi tänkt spela. Den sitter som ett smäck. Bara lite finlir kvar.

På senare tiden har låtskrivandet börjat lossna mer och mer för mig och så sent som förra veckan ramlade det ur mig något som kändes rätt bra. Pirrig i magen visar jag det jag har för brudarna som kul nog tyckte om det jag skrivit. Och här kommer det magiska med att spela med likasinnade, med folk som tänker som mig och bara fattar vad man vill helt enkelt. Vi ska prova spela min låt, vi börjar och allt bara faller på plats. Så galet FETT! I'm so freakin' proud of you guys! Lyckokänslorna i magen när vi spelar Min låt och det låter galet Bra.

Det känns som att vi har något riktigt bra på gång och jag är mer taggad än någonsin att fortsätta. Keep an eye out for us och så ska jag hålla er uppdaterade här i bloggen om hur det fortskrider.

Linnéa drar (tyvärr, but fun for her!) på praktik i Sthlm nu i  10 veckor och Sarah åker till Thailand i 3 veckor, så jag och Kajsa får hålla till godo här hemma tills vidare. Men det kommer inte att stå stilla, det kan ni skriva upp!

Some Sun

When you're feeling down, do something fun!


Sol, sol, strålande sol har vi haft idag. Vårvintern kom snabbt och det har smällt rejält den senaste tiden. Detta har i och för sig medfört att det blivit väldigt halt ute, men det är smällar man kan ta.

För att utnyttja solskenet på bästa sätt blev det en frunch ute i snön. Grillning med pinnbröd, mackor, grillad korv, varm choklad och en massa mys var riktigt uppiggande. Händig som man är skottade vi upp en soffa i snön som passade ypperligt för att få lite sol på kinderna och försöka väcka fräknarna till liv efter en lång tid i dvala. Som ett extra plus i kanten förärades vi av Prinsessan på Ärtens (a.k.a. Tildas) sällskap. Tror minsann att gamla fröken fattat tycke för Claes då hon hemskt gärna skulle sitta i hans knä. Detta är nämligen något som hon i vanliga fall inte tycker om att göra trots att hon är så frusen av sig. Leon han var mest lycklig över att få vara ute en lång stund och rusade runt som en galning, gjorde Tilda sur och gjorde sitt bästa för att vi skulle vara lika intresserade av att kasta snöbollar som han är - med blandade resultat.

Jag hoppas på fler dagar som denna under lovet. Det behövs!

Tälja pinne till pinnbrödet - här gör vi jobbet själva!

Frukost

Mums!

This is how we grillar korv i Norrbotten
Ingen långkorv på pinne här inte.

Handy Woman med yxan nära till hands.
(Notera den rejäla, norrländska hållningen.)

Tilda

Smokin'!

San Valentin

Rött.
Mitt hår är nyfärgat, rött igen dagen till ära.
Visst, man kan tycka att Alla Hjärtans Dag är ett försäljnings-jippo, men jag kan inte förneka att det ändå ligger en viss mysighetsfaktor över det hela. Man tar sig lite extra tid för sina nära och kära.

Jag är lycklig idag, det är jag. Har fått vara med goda vänner, haft en sjukt mysig fika på stan med killen som jag tycker bäst om. Han får mig att må så jäkla bra, så är det. Hade tydligen en överraskning förberedd åt mig som jag tyvärr (helt icke vetandes) saboterade i morse, men han är underbar.

Jag är Kär.
Så, nu var det sagt rakt ut.

Nu tänker jag gå och krama på världens finaste.

Red Head, ni får överleva bildkvalitén

Fika på café Lilla Marie

New Day Care

Jag har en hund, Leon heter han.
Han är en korsning mellan Collie, Border Collie och Labrador.
Är man djurvän, oavsett vilket djur man föredrar, kan man nog sätta sig in i situationen av hur jobbigt det kan vara att inte veta hur man ska lösa det med skötning av djuret när man inte själv har möjlighet.

Då jag bor i ett internat är det tyvärr inte tillåtet att ha ett djur på rummet, vilket jag förstår men som även ställer till en del problem för mig. Som tur är har jag en mamma som snällt har ställt upp många gånger åt mig, all kärlek till min fina mamma. Puss på dig!
Sen är jag så sjukt glad över alla mina fina vänner som ställer upp och hjälper mig. Vore det inte för er alla hade jag kanske inte kunnat ha kvar hunden hela skolåret ut, men nu ser det ljusare ut.


Dear Emilia och hennes pojkvän Alex är för första gången dagis åt Leon denna vecka. De har verkligen lättat en stor tyngd från mina axlar, Tack! Kände mig lugn men trots allt lite nervös när jag skulle släppa av honom där ikväll, jag vet att han är i trygga händer, men det är ändå mkt omtanke runt det, att det ska fungera bra med katterna, att han ska sköta sig osv. Ett plus är att det är lättare för mig att kunna köra dit och vara med honom på kvällarna då det är nära internatet. Så nu är det bara att hålla tummarna för att detta ska fungera så kan jag avlasta mamma och Kajsa några veckor. Och vilken TUR jag har att min hund är så trygg i sig själv och kan hantera saker som denna på ett bra sätt.

Leon - Foto:Linnéa Burman

Foto: Linnéa Burman